Old Trafford

Det finns många brittiska fotbollsarenor som är historiska, men en av de allra äldsta (och vackraste) är Old Trafford. Arenan, som av många kallas för drömmarnas teater, invigdes år 1910 och har sedan dess varit hem åt Manchester United. Efter att tyskarnas bombningar mellan 1941 och 1949 åsamkade arenan stora skador byggdes den upp igen, och har sedan dess fortsatt att vara hem åt några av de största stjärnorna brittisk fotboll har skådat. Här har legender som Sir Bobby Charlton, som för övrigt var den som myntade uttrycket om drömmarnas teater, spelat.

När arenan skulle börja byggas upp igen efter bombningarna inleddes en utveckling vi sedan sett vid alla större arenor världen över. De tidigare enorma mängderna ståplatser, som inte nödvändigtvis varit under tak, ersattes av fler och fler sittplatser i takt med att arenan moderniserades. Detta innebar inte bara en stor förändring av arenans stolskarta, utan även att antalet platser på arenan minskade radikalt. År 1980 hade kapaciteten på arenan minskat från 80 000 till 60 000. Denna kapacitet skulle komma att minska ytterligare när de styrande i landet poängterade de många, stora risker som finns med ståplatser. Arenans utveckling nådde sin botten när den efter en ombyggnation endast hade plats för strax över 40 000 åskådare. Denna utveckling fick självklart vändas när Manchester United fortsatte att öka i popularitet.

Man kanske kan fråga sig varför vi bryr oss så mycket om arenor? Faktum är att en arena nästan är lika viktig som själva laget man som supporter hejar på. Man bygger en relation till betongen, till doften av den halvdana korven, de brända popcornen. Arenan blir som ett andra hem, ett hem man kan komma till för att slippa undan de många tuffa situationer livet har en tendens att kasta oss i. Det är inte konstigt att några av de mest mytomspunna platserna inom sporten är just arenor.